Det är inte helt lätt att flytta då det alltid visar sig att man har fler prylar än man trodde och ingenstans att forsla dom till.
Men nu är i stort sett allt borta.
Detta arbetet skulle annars utförts av våra söner, men nu slapp dom i alla fall det.
Vi seglar ut ur Onsalafjorden igen, och styr norrut mot Göteborg.
Att vi hamnade där berodde på att jag av Pontus, yngste sonen, anlitats för lite enkla göromål i hans badrum på Eklandagatan eftersom jag ju bevisligen både hade tid och kunskap.
Det slutade med en renovering som kom att ta nästan tre veckor av bärande, spacklande kaklande och målande.
Till stor glädje för Pontus, fick nu även Pia möjlighet att slutföra gardinarbetena i denna bostad.
I Göteborg, och då närmare bestämt Lilla Bommen invid Operan, kom vi alltså att bli liggande.
Vädret var inte direkt med oss under denna tid men när kylan kom med minusgrader blev det ett antal fina dagar.
 |
| Ett glittrande Göteborg |
Dom tre veckorna i Lilla Bommens gästhamn gick förvånande fort och innehöll många trevliga gästbesök ombord samt många trevliga restaurangbesök.
Ett extra stort tack till Siv och Peter för en utsökt afton på Postgatan i vänners lag.
Vi hann också med att få mindre trevligt besök av två herrar med ursprung från någon öststat som fann vår båt intressant nog för ett nattligt besök.
Jag upptäckte dom just när dom lämnade vår sittbrunn.
Lite senare var dessa herrar tillbaka igen och efter att ha studerat omgivningen beslöt dom sig för att kusten var fri och tog sig målmedvetet upp på vår båt igen.
Nu är vår båt sådan att men kan se ut men inte in genom rutorna, så jag stod hela tiden öga mot öga utan deras vetskap.
Så fort dom äntrade båten slog jag på mistluren för fullt, och gjorde dom uppmärksamma på att det minsann var besättning ombord.
Resultatet blev en närmast gymnastisk rotation i luften tillbaka till bryggan.
Därefter knackade den ene på rutan varvid jag öppnade en skylight ( takfönster ) och frågade vad dom ville.
" Do ya chave fire ? " på bruten engelska och ett distinkt " No ".
Vi såg inte till dessa figurer igen.
Efter Göteborg går vi via en natt i Långedrag, för motor upp till varvet på Vindön där båten skall tas om hand.
Det blev en underbar dag på havet med mestadels motorgång men med ett vackert väder.
Efter 8 timmar lade vi så till i hamnen på Regina varvet.
Det är nu Måndag den 15: november och ganska glest med fritidsbåtar på havet.
Nu tar en del vinterbestyr vid.
Båten skall rengöras, avsaltningsanläggningen vinterställas, segel tas ner etc.etc. men nu är båten på rätt ställe i alla fall.
 |
| Vintern har kommit |
Under lång tid har jag försökt att få infört ett sk. VHF certifikat i min intygsbok.
Detta får man efter genomgången utbildning i ämnet och därefter avlagt godkänt prov hos någon av NFB ( Nämnden för Båtliv någonting ) provförättare.
Certifikatet är ett myndighetskrav för att få använda radiosändare med en uteffekt om 1 W eller mer.
Kravet gäller alla som använder någon form av radiosändare.
Jag avlade detta prov 1973 för flygcertifikat och vid den tidpunkten innehöll proven även " sjöradiotelegrafist " minsann.
Således kan jag få detta infört i intygsboken om jag skickar en kopia av mitt certifikat, legitimation samt intygsbok till NFB.
Telefonsamtal från NFB låter mig snabbt förstå att så lätt går det inte så iväg med mig för nya prov..
Men, flygcertifikat utfärdade före 1980 innehöll sjöradio ?
Möjligt men " det blir inget i alla fall " ???
Efter detta bemötande tar f-n över och forskning vidtar.
Samtal efter samtal rings och så till slut hittas mitt gamla radiotelefonistcertifikat på Riksarkivet, forskningsenheten.
Att söka sig själv på Riksarkivet får en att känna sig lite gammal på något vis???
Men skam den som ger sig och efter ett par dagar kommer det med post.
Minsann står här inte " avlagt godkännt prov som sjöradiotelefonist och flygradio operatör.
Jag fick mitt VHF intyg infört och helt utan kostnad också.
Man skall aldrig ge sig.
Hörs snart igen, och nu reser vi till Malta.
