Förtöjda centralt med väl fungerande WIFI och allt inom bekvämt räckhåll ägnade vi flera dagar åt detta pittoreska lilla samhälle, och vad det hade att erbjuda.
Det var här vi till slut fick igång vår blog.
Som jag tidigt skrev är det inte helt lätt om man inte sysslat med datorer tidigare annat än till att skicka och ta emot mail, samt lite annat av betydelse för pensionen.
OAF, Old AMA Fellows
Som gammal pilot ingår jag sedan urminnes tider i en liten exklusiv skara av likasinnade som en gång per år träffas och utbyter erfarenheter av olika slag.
Denna skara av piloter har sitt ursprung i ett litet flygbolag som hette AMA-Flyg i Göteborg där vi alla startade vår flygarbana, och där jag själv var flygchef på den tiden ( Sveriges yngste genom tiderna ) för övrigt och piloterna i denna samling är idag utspridda i diverse olika flygbolag
OAF-träffarna genomförs varannan gång i Stockholm och varannan i Göteborg och har så gjorts i 27 år.
Närvaro är obligatorisk och inga som helst skäl för att inte delta accepteras då informationsutbytet är så delikat att det bara får åhöras på plats.
Min plats i denna församling är " Ständig Flygchef " efter min roll i organisationens linda.
Då jag nu är ute och bryter ny mark för mina gamla flygarvänner var vi i år tvungna att via datalänk sända direkt från en bryggan i Kappeln. Därmed tog denna fina församling för första gången steget in i videokonferensens globala värld.
Tyvärr fungerade inte länken från Svensk sida, men sådant händer och förbindelsen upprätthölls trots allt per telefon.
Bilden tagen i den Tyska studion men saknar den Tyske delegaten Herbert Schynge som tyvärr just gått ombord på fel båt....
Dags att gå vidare,
När vi inte längre behövde beställa morgonbrödet av Hafenmeister, utan det bara levererades tyckte vi att det var dags att byta hamn, så kl. 07:45 på femte dagen lämnade vi så Tyskland för att segla till Danmark, vilket låg precis runt hörnet.
Vi seglade upp mot Lilla Belt och nattankrade för att nästa morgon fortsätta vår färd.
Mängder av Tumlare, en slags delfiner, gjorde oss sällskap upp genom ett grått och disigt Lilla Belt.
Det stora antalet tumlare gjorde oss upprymda då dom höll sig ganska nära vår båt och plaskande lekte runt oss vilket inte är vanligt.
Målet för dagen, den lilla ön Thunö, angjordes vid 18 tiden och där lät man meddela att det minsann var säsongsavslutning med festligheter på öns krog.
Som vanligt i Danmark var det en trevlig krog med massor av gäster, men tvivel genomfor oss då vi häpet lyssnade på musiken och såg gästernas odanska dans.
Hade vi fel på klockor och kompass ?
Efter Thunö blev det övernattning i Grenå.
Kl. 05:35 morgonen därpå gick vi i total bleke ut mot Laesö där vi nu ligger inblåsta i kulingen efter sagolik segling i sol och medström.
Här på Laesö finns det gott om kantareller som bara väntar på att plockas, rensas och stekas.Denna process ger förträfflig motion då varje runda kommer snubblande nära en militär terrängmarch.
För den som ej deltagit i militära övningar av detta slag, kan även en golfrunda uppvisa sådana likheter.
Igår ( 15:e sept. ) badade jag i 15 gradigt vatten.
Det var undervattenskroppen på båten som fått " skägg" vilket varje sann sjöman förstår måste avlägsnas och då hustrun avböjde uppdraget med hot om myteri, blev det min uppgift att likt Neptun sänka mig i havet.45 minuter i vattnet visade sig vara vad som behövdes för att rensa båten från dess alger och kyla ner kroppen till farligt låg temperatur.
Sanningen är den att jag nog aldrig varit så nerkyld och det tog mig hela eftermiddagen att komma ifrån skakningarna och bli normal.
