Från Onsala igen.

Det är inte helt lätt att flytta då det alltid visar sig att man har fler prylar än man trodde och ingenstans att forsla dom till.
Men nu är i stort sett allt borta.
Detta arbetet skulle annars utförts av våra söner, men nu slapp dom i alla fall det.
Vi seglar ut ur Onsalafjorden igen, och styr norrut mot Göteborg.
Att vi hamnade där berodde på att jag av Pontus, yngste sonen, anlitats för lite enkla göromål i hans badrum på Eklandagatan eftersom jag ju bevisligen både hade tid och kunskap.
Det slutade med en renovering som kom att ta nästan tre veckor av bärande, spacklande kaklande och målande.
Till stor glädje för Pontus, fick nu även Pia möjlighet att slutföra gardinarbetena i denna bostad.

I Göteborg, och då närmare bestämt Lilla Bommen invid Operan, kom vi alltså att bli liggande.
Vädret var inte direkt med oss under denna tid men när kylan kom med minusgrader blev det ett antal fina dagar.

Ett glittrande Göteborg

Vid dessa tillfällen kom vi faktiskt att uppskatta Göteborg som en oerhört vacker men framförallt trivsam stad, något vi tidigare i livet inte tycks ha haft tid till....

Dom tre veckorna i Lilla Bommens gästhamn gick förvånande fort och innehöll många trevliga gästbesök ombord samt många trevliga restaurangbesök.
Ett extra stort tack till Siv och Peter för en utsökt afton på Postgatan i vänners lag.

Vi hann också med att få mindre trevligt besök av två herrar med ursprung från någon öststat som fann vår båt intressant nog för ett nattligt besök.
Jag upptäckte dom just när dom lämnade vår sittbrunn.
Lite senare var dessa herrar tillbaka igen och efter att ha studerat omgivningen beslöt dom sig för att kusten var fri och tog sig målmedvetet upp på vår båt igen.
Nu är vår båt sådan att men kan se ut men inte in genom rutorna, så jag stod hela tiden öga mot öga utan deras vetskap.
Så fort dom äntrade båten slog jag på mistluren för fullt, och gjorde dom uppmärksamma på att det minsann var besättning ombord.
Resultatet blev en närmast gymnastisk rotation i luften tillbaka till bryggan.
Därefter knackade den ene på rutan varvid jag öppnade en skylight ( takfönster ) och frågade vad dom ville.
" Do ya chave fire ? " på bruten engelska och ett distinkt " No ".

Vi såg inte till dessa figurer igen.

Efter Göteborg går vi via en natt i Långedrag, för motor upp till varvet på Vindön där båten skall tas om hand.
Det blev en underbar dag på havet med mestadels motorgång men med ett vackert väder.
Efter 8 timmar lade vi så till i hamnen på Regina varvet.
Det är nu Måndag den 15: november och ganska glest med fritidsbåtar på havet.
Nu tar en del vinterbestyr vid.
Båten skall rengöras, avsaltningsanläggningen vinterställas, segel tas ner etc.etc. men nu är båten på rätt ställe i alla fall.

Vintern har kommit

Jag har en liten Intygsbok som innehåller skepparintyget, manöverprov etc.
Under lång tid har jag försökt att få infört ett sk. VHF certifikat i min intygsbok.
Detta får man efter genomgången utbildning i ämnet och därefter avlagt godkänt prov hos någon av NFB ( Nämnden för Båtliv någonting ) provförättare.
Certifikatet är ett myndighetskrav för att få använda radiosändare med en uteffekt om 1 W eller mer.
Kravet gäller alla som använder någon form av radiosändare.
Jag avlade detta prov 1973 för flygcertifikat och vid den tidpunkten innehöll proven även " sjöradiotelegrafist " minsann.
Således kan jag få detta infört i intygsboken om jag skickar en kopia av mitt certifikat, legitimation samt intygsbok till NFB.
Telefonsamtal från NFB låter mig snabbt förstå att så lätt går det inte så iväg med mig för nya prov..
Men, flygcertifikat utfärdade före 1980 innehöll sjöradio ? 
Möjligt men " det blir inget i alla fall " ???
Efter detta bemötande tar f-n över och forskning vidtar.
Samtal efter samtal rings och så till slut hittas  mitt gamla radiotelefonistcertifikat på Riksarkivet, forskningsenheten.
Att söka sig själv på Riksarkivet får en att känna sig lite gammal på något vis???
Men skam den som ger sig och efter ett par dagar kommer det med post. 
Minsann står här inte " avlagt godkännt prov som sjöradiotelefonist och flygradio operatör.


Jag fick mitt VHF intyg infört och helt utan kostnad också.
Man skall aldrig ge sig.


Hörs snart igen, och nu reser vi till Malta.

Höstrusk

Onsdag 22:e September.

Vi har nu spenderat 9 dagar på Laesö och det är ungefär vad man klarar av utan att få lappsjukan.
Man träffar en hel del lustiga och trevliga människor när man är ute och seglar som vi gör.
Kontaktformen är enkel och okomplicerad då man hela tiden har den gemensamma nämnaren, segling.
Påminner ganska mycket om hundägare som träffas och pratar hundar, det så kallade "Hundtricket".
Nu när jag nämner det,  hundar och båtar har ganska mycket gemensamt och det är kanske på sin plats att här och nu mynta uttrycket " Båttricket".
Båda beskrivs och kommenderas med egna språk, har engagerade ägare och man måste städa upp efter sin ögonsten som naturligtvis är helt unik

Nåväl, efter valvaka, svampplockning socialt umgänge etc. lägger vi loss och seglar i fin vind mot Västkusten och Hinsholmskilen där vi skall träffa våra pojkar.
Vi har inte träffat dom sedan vi lämnade Onsala den 15:e augusti, så vi har mycket att prata om.
Totalt har vi nu avverkat 1043 nm. vilket är knappt halva distansen till Kanarieöarna.
Två rejäla stormar, ett oräknerligt antal kulingar, i hårt väder blivit bordade av myndigheter ( legala pirater ), och trakaserade av andra myndigheter till havs och i land.
Leve det fria Europa...

Vidare.


Planen nu är att båten går upp på varv runt den 15:e November så fram tills dess skall vi bara glida omkring på västkusten och i Danmark.
Den här tiden på året är dessa vatten som bäst och hamnarna är rena och tomma.
Vi träffar gamla kollegor och vänner som kommer på besök och livet leker på ett behagligt sätt.

Lördag 25:e September.

Seglar upp till Källö Knippla där vi skall träffa en gammal bekant från den tiden vi arbetade.
Många kommer säkert ihåg allas våran Ingmar Hansson.
Ett kul återseende med påföljande sena kväll och många gamla minnen men framför allt framtidsplaner som vi syr ihop.
Ingmar har byggt ett underbart vackert sommarhus på ön så dagen efter var det dags för husesyn då huset snart står klart.
Underbart vackert och vilket läge.

Vi tar avsked och styr kosan rakt över "rännan" till Björkö där den gamla flygarkollegan Peter Wiström från Tui tar emot oss.
Här blir vi liggande i fyra dygn och bara njuter av höstvädret.

Torsdag 30:e September.

Lämnar Björkö och går in till Lilla Bommen i Göteborg igen där vi skall träffa gamla vänner än en gång.
OAF har jag tidigare beskrivit och dess ständige President,  har aviserat inspektion tillsammans med sin fru denna dag kl. 13:30.
Det blir en hård kontroll med mycket noterande och glada miner när sista punkten skrivs in i notepaden.
Skaldjursdags.

Färden går dagen efter upp efter kusten via Marstrand, till Stenungsund där nya umgängen är planerade.
Denna gången kommer Pia's syster Åse på middag, just hemkommen från Kina.
Pontus, en av våra söner, samt kusinen Joakim kommer också.
Som vanligt blir det en mysig kväll med god mat och trevligt umgänge.

Reflektion,


Arbetslivet har sina fördelar men tiderna har förändrats och det här med att ha tid för sina nära och kära har helt fallit bort till förmån för någon som har allt och bara skall ha mer.
Jag tänker ofta på detta och konstaterar hur lyckligt lottade jag och Pia är som numera själva bestämmer över vårt liv, våra tider och vårt välbefinnande.
Vi fick dom fina åren.
Vad är det som numera får människor att hantera andra människor som vore dom maskiner ? Att ifrågasätta nödvändigheten av mat ? Att ifrågasätta behovet av sömn ? Att ifrågasätta behovet av ett socialt liv ?


Mick Jagger svarade en gång en reporter som frågade varför han bara dejtade 20 åriga blondiner med den enkla frasen :
                                                               "Because I can".
Kanske är det så enkelt.

Torsdag 7:e Oktober.


I total bleke går vi för motor upp till Vindön och Regina varvet för inspektion av kommande arbeten då vi var i närområdet.
Västkusten är mycket vacker i sina höstfärger och underbara naturscenerier avlöser varandra.

Kommer fram just när varvet stängt och tar som vanligt en promenad.
Promenader på 30 minuter till flera timmar är vanligt och ett absolut måste då det blir mycket stillasittande med en bok, även om segling kräver att man aktivt deltar med diverse gymnastiska övningar
för att få till det.

Dagen efter inspekteras och kontrolleras båten och upptagning bestäms till mitten av November.

Regina af Vindö Yachts AB. 


Våran båt är ett 12,2 meter långt Orustbygge med Decksalong, byggd för långfärd och med all tänkbar utrustning ombord så att vi är självförsörjande till havs.
Det tillverkas runt 8-10 av dessa handbyggda  båtar per år i storlek från 35 till 49 fot.
Varje båt är unik och varvets servicenivå är bland det bästa som går att hitta.

Fredag 8:e October.

Vi lämnar Vindön och går till Mollesund som ligger öde i hösten.
Mollesund är en av västkustens pärlor och här finner man ett gytter av båtar under sommaren.
men nu är här tomt och lugnt.
Vi skall hämta upp ett par vänner och spendera helgen på Käringön som är ett annat guldkorn på kusten.

På lördagen handlar vi kräftor hos den lokale fiskaren vilka skall utgöra grunden för kvällens övningar i konsten att bara trivas och umgås.
Så dyker vänner Mats och Helen upp och segel sätts mot Käringön dit vi kommer efter två timmars segling.

Kräftor förtärs och dessa var nog bland dom bästa vi ätit och vi har ätit många..

På bilden ses deltagarna i oförstört skick.


Rykte om festligheter på Petterson's Krog drog oss dit där stämningen var på topp med verkligt svängande 60 + band.

Söndagen kom fort och efter den obligatoriska promenaden återseglar vi till Mollesund där Olsson's mönstrar av.



Tisdag 12:e October.

Lämnar Mollesund efter ytterligare en natt i stillheten och går till Skärhamn där just en lokal fiskare anlänt med dagens skörd av Hummer.
Efter lite samtalande om livet och dess vedermödor kom vi på den briljanta ide'n att inhandla ett antal av dessa havets läckerheter.

Hummerkok går till på följande vis :


En stor gryta ( c:a 10 L ) fylls med 8 L vatten c:a 3 dl. salt 7 sockerbitar och en flaska mörkt öl.
Koka upp detta och släng i den största  hummern.
Låt vattnet koka upp igen och lägg i en till och låt nu dessa koka i 8 minuter.
Stoppa kokprocessen genom att fort sänka humrarna i kallt vatten.
Ta upp och lägg tillbaka i spadet och låt delikatesserna svalna i sitt spad.


Serveras med vitt bröd och citronvatten eller torrt vitt vin även om en del föredrar öl.


Får ett samtal av mäklaren som låter meddela att han just sålt vårt hus och att vi skall skriva kontraktet på Torsdag.

Jag och Pia, har alltid haft inställningen att någonting styr allting på ett outgrundligt vis.
Inte så att allt är förutbestämt utan mera så att man hela tiden väljer dörren till höger eller vänster.
Vad som sedan finns bakom dörren får man se.
Man kan alltid välja att inte öppna någon av dörrarna och därmed veta vad man har och inte chansa.
Men om man inte chansar kan man inte vinna men följaktligen heller inte förlora.
Vi känner ofta i livets vägval att någonting visar oss mot den ena eller den andra dörren.
Så var det nu igen.
Hummer inköptes och tillreddes, champage öppnades och vips var huset sålt.
Varför just idag och nu ?
Filosofiskt ? Ja kanske men vårt liv är fyllt av dessa markeringar vilket nog är anledningen till att vi alltid tagit steget ut på okänd mark och faktiskt berikat oss själva.

Fredag 15:e Oktober.

Så var kontraktet skrivit och vi lämnar Sverige för en ny tur till Laesö.
Väl framme blir det snabbt en promenad in i gula skogen och en mindre mängd Kantareller hittas.
Säsongen börjar nu ta slut så hoppet om att finna fler gula sinar.

Trots detta tar vi en rejäl tur ut i skogen dagen därpå men skörden blev tunn.
Motionen skall däremot lovordas.

Söndagen kom och hummerfiskaren hade anlänt med fina svarta saker som vi givetvis inte kunde motstå.

Tre kilo Hummer blev det igen,

Så släpper vi förtöjningarna och seglar till vår gamla hemmahamn i Onsala, där vi har lite att ordna med.
Att lämna Sverige och flytta ut som vi gör är inte helt utan vedermödor.
Det är en oändlig massa saker som skall falla på plats och jag skall längre fram återkomma till hur detta går till och hur lagar, regler och förordningar skall följas.
Sannolikt kan vi delge mycket matnyttig information för den som går i liknande tankar.
Vi återkommer.

Vidare från Kappeln.

Kappeln visade sig vara ett trevligare ställe än vi först anat.
Förtöjda centralt med väl fungerande WIFI och allt inom bekvämt räckhåll ägnade vi flera dagar åt detta pittoreska lilla samhälle, och vad det hade att erbjuda.
Det var här vi till slut fick igång vår blog.
Som jag tidigt skrev är det inte helt lätt om man inte sysslat med datorer tidigare annat än till att skicka och ta emot mail, samt lite annat av betydelse för pensionen.

OAF, Old AMA Fellows

Som gammal pilot ingår jag sedan urminnes tider i en liten exklusiv skara av likasinnade som en gång per år träffas och utbyter erfarenheter av olika slag.
Denna skara av piloter har sitt ursprung i ett litet flygbolag som hette AMA-Flyg i Göteborg där vi alla startade vår flygarbana, och där jag själv var flygchef på den tiden ( Sveriges yngste genom tiderna ) för övrigt och piloterna i denna samling är idag utspridda i diverse olika flygbolag
OAF-träffarna genomförs varannan gång i Stockholm och varannan i Göteborg och har så gjorts i 27 år.


Närvaro är obligatorisk och inga som helst skäl för att inte delta accepteras då informationsutbytet är så delikat att det bara får åhöras på plats.
Min plats i denna församling är " Ständig Flygchef " efter min roll i organisationens linda.
Då jag nu är ute och bryter ny mark för  mina gamla flygarvänner var vi i år tvungna att via datalänk sända direkt från en bryggan i Kappeln. Därmed tog denna fina församling för första gången steget in i videokonferensens globala värld.

Tyvärr fungerade inte länken från Svensk sida, men sådant händer och förbindelsen upprätthölls trots allt per telefon.
Bilden tagen i den Tyska studion men saknar den Tyske delegaten Herbert Schynge som tyvärr just gått ombord på fel båt....

Dags att gå vidare,

När vi inte längre behövde beställa morgonbrödet av Hafenmeister, utan det bara levererades tyckte vi att det var dags att byta hamn, så kl. 07:45 på femte dagen lämnade vi så Tyskland för att segla till Danmark, vilket låg precis runt hörnet.

Vi seglade upp mot Lilla Belt och nattankrade för att nästa morgon fortsätta vår färd.
Mängder av Tumlare, en slags delfiner, gjorde oss sällskap upp genom ett grått och disigt Lilla Belt.
Det stora antalet tumlare gjorde oss upprymda då dom höll sig ganska nära vår båt och plaskande lekte runt oss vilket inte är vanligt.
Målet för dagen, den lilla ön Thunö, angjordes vid 18 tiden och där lät man meddela att det minsann var säsongsavslutning med festligheter på öns krog.
Som vanligt i Danmark var det en trevlig krog med massor av gäster, men tvivel genomfor oss då vi häpet lyssnade på musiken och såg gästernas odanska dans.

Hade vi fel på klockor och kompass ?

Efter Thunö blev det övernattning i Grenå.
Kl. 05:35 morgonen därpå gick vi i total bleke ut mot Laesö där vi nu ligger inblåsta i kulingen efter sagolik segling i sol och medström.

Här på Laesö finns det gott om kantareller som bara väntar på att plockas, rensas och stekas.
Denna process ger förträfflig motion då varje runda kommer snubblande nära en militär terrängmarch.
För den som ej deltagit i militära övningar av detta slag, kan även en golfrunda uppvisa sådana likheter.


Igår ( 15:e sept. ) badade jag i 15 gradigt vatten.
 Det var undervattenskroppen på båten som fått " skägg" vilket varje sann sjöman förstår måste avlägsnas och då hustrun avböjde uppdraget med hot om myteri, blev det min uppgift att likt Neptun sänka mig i havet.
45 minuter i vattnet visade sig vara vad som behövdes för att rensa båten från dess alger och kyla ner kroppen till farligt låg temperatur.
Sanningen är den att jag nog aldrig varit så nerkyld och det tog mig hela eftermiddagen att komma ifrån skakningarna och bli normal.

Vidare från Kappeln

Till dags dato.

Så har vi då kommit till vårt första inlägg / uppdatering på vår blogg.

Att skriva blogg är nu inte så lätt som det låter, då det kräver en del av användaren som t.ex. kunskap i datoranvändning.

Denna kunskap är inget man föds till, utan kräver att man tar sig tid för att genom "trial and error" sakta bygga upp en kunskapsbank som efter ett par veckor tycks försvinna ner i ett svart hål.

Annat är det för människor som förskansar sig i en kontorsstol, och dagarna i ända stirrar in i denna magiska värld av ettor och nollor.

Lite underligt är det emellertid att varje gång jag genom åren frågat dessa människor om råd i datoranvändning, jag i stort sett alltid fått samma svar : "Hmm, verkar konstigt " eller " detta har jag inte sett förut. Ta och fråga XX ".

Undrar varför datorvärlden använder sig av ettor och nollor ?

Nåväl, nog om detta nu till vad som hänt i vår värld.

Jag tänkte börja med att i datumordning sammanfatta vad som hänt.

             Söndag 2010-08-15. Kl. 12:00 LT.

Så blev det då äntligen dags att ge sig av.

Inget var egentligen klart men det fick ordna sig på vägen, då vi ju har all tid till förfogande och söderut blir vädret bättre.....

Tanken var ju egentligen att denna avgång skulle skett betydligt tidigare, men då min före detta uppdragsgivare inte kunde ta ett snabbt  beslut i frågan om min arbetsbefrielse, blev avfärden kraftigt fördröjd.

Vårt stora problem var att vi måste korsa Biscaya före Oktober månad, pga. vädret som efter denna tid blir, ska vi säga "ostadigt ".

Avfärdsceremonin blev lika enkel ( enkelt ? ) som kraftfull och överräckandet av den sägenomspunna öppnaren, blev ett oerhört kraftfullt inslag.

Vi hade lyckligtvis en motsvarande öppnare att överräcka varför banden blir bindande.

 En hel del vänner och bekanta utöver våra älskade pojkar, hade mött upp och vi vill rikta ett stort tack till dessa utan att gå igenom alla namn. Diverse presenter av otvetydigt nyttovärde överlämnades till oss under kraftfulla hedersbetygelser.

Avsked visade sig inte vara så lätt, när det väl skall tas.

Vi seglade ut, åtföljda av tre båtar med hissade flaggspel, vilket kändes stort.

En halvtimme efter avgång sattes Gennakern och vi lämnade Onsala och Sverige bakom oss men med ränderna i behåll då ju dessa aldrig går ur.

Nu var vi äntligen på väg.

Efter mestadels motorgång ankrade vi i en nordostlig vind på 7 ms. utanför Anholt i Danmark.

Vi tänkte vara utvilade nästa morgon för en lång etapp direkt till Kiel, en resa på 24- 26 timmar.

Måndag 16/8. KL.06:30.

Det var blåsigt inatt, upp till 13 ms. men vi sov gott trots åskan.

Upp med ankaret vid 8 tiden, och iväg mot Kiel på en slör med 8 - 9 knop. Här går det undan.

KL: 19:15 får motorn startas och vi får motström med vindstilla senare ökande till rakt sydlig vind, ner i Stora Bält.

Säg den glädje som varar.

Middagen serverar jag kl:20:00 bestående av fläskytterfile med sallad och mineralvatten.

Efter passage av Stora Bält bron var det Pias tur att ta vakten och jag fick sova.

Tisdag 17/8.

Det blev en seg natt med motström på upp till 3 kts. och en hela tiden ökande sydlig vind ,rakt i nosen .

KL.14:20 var vi äntligen inslussade i Kiel kanalen, och tuffade på ner till Rendsburg, ett par timmar in i kanalen.

Vi har nu gått runt 225 NM.

Från Anholt har vi gått utan avbrott, så vi är lite trötta.

Onsdag 18/8.

Ösregn hela natten.

Tankade diesel och tuffade till Brunsbuttel, vid Kiel kanalens slut.

Nattstopp.

Torsdag 19/8.

Upp kl:06:00, då hamnen sjuder av aktivitet.

From.nu är det tidvatten som avgör avgångstider i kombination med vind.
Nu gick alltså dom som skulle upp i Elbe mot Hamburg.

Tidvatten är en liten historia för sig då det kräver en del av användaren och blir det fel blir det riktigt jobbigt.

Hela iden med tidvatten är en av dessa saker som man får lära sig att helt och fullt acceptera.

Varför det finns och hur det går till, har med månens dragningskraft att göra, men detta skall jag inte fördjupa mig i.

Däremot skall jag återkomma till vad det kan innebära och hur man hanterar det.

KL.12:00 har vi så högvatten och kan slussa ut på vår fortsatta resa, denna gång mot Cuxhaven som ligger vid Elbes mynning.

Vinden, ja. Rakt västlig 15 ms. alltså rakt mot strömmen vilket inte är så idealiskt, men vi skulle ju bara till Cuxhaven en så där 14 - 15 NM. bort ( runt två timmar ).

Då kan man ta det.

Det blev grov sjö som konstant sköljde över båten med brunt vatten och vi stampade ibland ner till 1 kts. i sjön och var stundom mer ubåt än segelbåt.

Denna lilla tur tog 3,5 timme och vi kom fram tack vare strömmen som gav oss runt 6 kts. i snittfart..

I hamn tog vi fram champagnen och firade lite.

Fredag 20/8.

Här vidtar ordentlig genomgång av stuvar och annat som nu skulle organiseras med rätt sak på rätt plats.

En läckande toalett fick bytas och nya filter sattes in i watermakern som är en liten, ruggigt dyr sak som ger oss 47 l. färskvatten per timme den körs, om man har tur .

Vattnet i Cuxhaven är inte lämpat för vattenproduktion då innehållet av sand av naturliga skäl är för högt.

Så ett litet feltryck satte igång apparaten när nya filter var installerade varvid felindikering uppkom efter c:a 3 min.

Det var bara till att göra om det hela men vi väntade tills vi kom till Helgoland.

I övrigt gick hela fredagen åt till att efterdra skruvar, kolla slangar, genomföringar, rigg, schackel, och luftfilter till luftkonditioneringen, som vi inte haft så stor nytta av ännu.

Lördag 21/8.

Idag räknar vi med att gå till Helgoland med avgång satt till 11:00.

En wnw vind gav oss ett ben ut till Helgoland som angjordes kl: 17:15.

Nu är det bara till att invänta rätt vind för den västliga etappen förbi Frisiska öarna.

Söndag 22/8 till Onsdag 25/8.

Helgoland...

Inblåsta i fyra dagar med vindstyrkor på över 28 ms.

I två nätter har vi gått förtöjningsvakt då vi varit tvungna att spänna upp tampar tvärs över hamnen för att avlasta oss från trycket av två utanpåliggande båtar.

Till detta får vi lägga ett ihärdigt regnande som grädde på moset.

I övrigt blev det god mat och promenader.

Lite nätuppkoppling lyckades vi få mitt på torget i byn, för det är bara en liten by.

På onsdagen tyckte vi att vi nog kunde gå, men meteorologen bara log åt oss och sa " I don't think so ".

" No German sailor would go in these waves ".

Nu var det våghöjden som skulle göra passagen förbi Frisiska öarna altför riskabel.

Ja.ha.

Torsdag 26/8 - 27/8.

Äntligen, nu skall vi gå.

Tankar upp fullt av diesel och lämnar Helgoland kl.12:00 och sätter kurs ssv. mot en boj som skall rundas på rätt sida, vilket vi blivit tydligt upplysta om skulle vara absolut nödvändigt ur regelsynpunkt.

Gammal sjö och svag vind rakt bakifrån sk.plattläns, ger oss en gungig färd i fyra till fem timmar och men vi kommer att passera bojen på rätt sida.

Så blir vi uppropade av tyska "wasserpolizei" som upplyser oss om att " you have to follow the rules ".

Vänligt talar vi om att vi trodde att vi gjorde det genom att runda bojen på rätt sida.

Det var nog bra men vi seglade mot " enkelriktat " och var tvungna att styra sydligt.

Nämnas kan att vi styrde 185 grader på ett gungande hav, men regler är regler.

Så rundar vi bojen och styr västerut, nu med god fart och gott humör tills :

" This is the German law inforcement ship calling Swedish yacht Regina Dawn ".

Här kommer frågor om destination och annat plus en ny tillrättavisning. med upplysning om att dom kunde bötfälla oss.

Suck.

Nu seglar vi i alla fall med god fart västerut och natten närmar sig med ökande vind och sjö.

Det blev en lång natt med vinden stadigt på 15-18 ms. och rejäla, höga vågor samt ett enormt ösregnande hela natten.

Kl. 05:00 på morgonen kom Hollänska  Hurricane service ut och kontrollerade om dom båtar som befann sig ute i detta ovädret, verkligen inte behövde någon form av assistans.

En halvtimme efter besöket kom MAY DAY från en tysk segelbåt vi passerat någon timme tidigare i den becksvarta natten.

Han hade förlorat sitt roder, och hade tio personer ombord.

Vi kom så småningom ner till Den Helder där vi uppbringades av Hollänska Immigration som i hård vind nödvändigtvis skulle ombord.

Verkade minst sagt tokigt men för all del hoppa ombord....

Papper skulle kontrolleras och sedan var det bara till att fortsätta och vi angjorde hamnen kl.13:00.

25 timmar vid rodret för min del så nu var jag mör.

Precis när vi lagt till kommer Tullen på besök och skall se alla papper och så småningom kommer "military costoms" men dom nöjde sig med att alla redan varit hos oss.

Man undrar ju hur detta är möjligt i EU.

Lördag 28/8.

Upp kl. 07:30, idag bär det av mot Ijmuiden, vid inloppet till Amsterdam, vilket borde bli en fin tur på c:a 4-5 timmar.

Vi angjorde Ijmuiden kl.16:40 efter underbar segling.

Tyvärr hade ett litet problem uppstått föregående natt vilket bestod i att saltvatten läckte in från rufftaket i en sådan mängd att vi började tveka på om detta skulle vara rimligt att fortsätta med.

Söndag 29/8 - Tisdag 31/8.

I denna hamn blir vi nu liggande i ett aldrig avtagande blåsväder som här även tar med sig sand i mängder över hela båten.

Vi håller på i dagar med att avlägsna denna mycket finkorniga sand.

I övrigt hamnade vi mitt i en flytande båtmässa som bjöd på godsaker för oss seglare, vill jag lova.

Under vår vistelse i Ijmuiden bestämdes i samråd med varvet att vi skulle avbryta seglingen och återvända för att få läckaget åtgärdat.

Kanske inte så roligt men bättre nu än senare.

Vi använder en hel dag åt att gå på båtmässan och blir barnsligt förtjusta i en Oyster båt.

Här får vi berättat att representanten, Jean-Pierre Cardin, minsann sålt en Oyster till en svensk kund som hade lite udda önskemål.

Bl.a. skulle han bestämt ha en korg i masten som Oyster numera kallar " crow nest " där han skulle stå och hitta öppningarna i reven på sin kommande världsomsegling.

Märkliga Svenskar.

Onsdag 1/9 - Torsdag 2/9

Upp kl. 06:15 och avgången satt till 08:00.

08:03 lämnar vi hamnen på en lång etapp som skulle ta oss till Brunsbuttel i Kielkanalen en sträcka på c:a 220 NM.

Det handlar mycket om tidvatten så beräkningarna gav att vi fick gå för motor norrut i 9 timmar för att få rätt vind så att vi kunde anpassa ankomsten till Elbe till lågvatten Brunsbuttel. och därmed nå målet på högvatten.

Lysande beräkningar av Pia, där allt klaffade perfekt.

Seglingen tog 33 timmar men denna gången fick vi sömnen balanserad.

Avslutar med utsökt middag på en Balkan restaurang.

Fredag 3/9.

Nu tar vi en kort tur in till Gieselau Canal som är inloppet till Eider kanalen , en biflod till Kiel kanalen.

Här lägger vi oss för natten och möts av ett förtjusande engelskt par.

Vi bjuds direkt över på "evening drink at 18:00."

Nu får vi lära oss något helt nytt som vi skall bära med oss i framtiden.

Vi får lära oss " Limeing ".

Att Lima är  " The art of doeing absolutely nothing, as slow as possible ".

Ursprunget till detta finns i Carribien där man inte hade så mycket att göra, så för att fördriva tiden tog man en Lime juice till och därmed var "Limeing" uppfunnet.

Lördag 4/9.

Vi lämnar Gieselau Canal kl.11:00 och går för motor till " Flemhuder See ",en liten sjö på Kiel kanalens östra sida huvudsakligen använd av sportbåtar för vattenskidåkning mm.

Här ankrar vi tillsammans med våra nyvunna engelska vänner på båten Simoon IV , och tar en "evening drink" på vår båt i en total bleke.

Söndag 5/9.

Så lämnar vi våra engelska vänner för denna gång, och beger oss mot slussen i Holtenau ( Kiel ) för utslussning mot Laboe som blir vårt mål idag.
Och tro det eller ej men här kommer den tyska Polizei med två beväpnade herrar.
Nu var det dags för papper igen även om det denna gång bara var diesel och passkontroll.

Limar lite när vi får se en hög mast komma in i hamnen .

I masten finns en korg ( crow nest ) som vi tyckte oss hört talas om och minsann hade inte denna underbara båt en svensk flagga ?

Klart att man går och kollar, så att säga, och jojomensan här var det svenskar och visst var det den omtalade svensken och hans båt.

Måndag 6/9.

Vi lämnar Laboe och seglar till Kappeln som nås genom en liten " ränna " på 5 NM.

En fantastisk liten by i norra Tyskland med massor av kneiper ( små mysiga sjömanshak ).

Här bestämmer vi oss för att stanna några dagar och fixa till bloggen.

Äntligen!

Nu har vi precis som Ebba von Sydow och Schulman en blogg, ett måste 2010.